Aldrig har väl någon nånsin talat om för mig
vad jag borde göra, men nu frågar jag dig.
Ska jag bara acceptera allting som det är
och jobba kvar här?
Det är nog som mamma sa:
Jag är bara lat!
Inte kan studier vara bra
för en arbetarunge som jag?
Man vet ju vad man har, men inte vad man får.
Just nu så tvivlar jag starkt på att det går
att sitta och tänka och försöka bli nåt klok
med näsan i en bok.
Det är nog som mamma sa:
Jag är bara lat!
Inte kan studier vara bra
för en arbetarunge som jag?
