Utdöingsbygd

Gråkalla gryning höljd är din mening
Där bakom dimmornas ridå
Stelfrusna vardag hårt är ditt piskrapp
När du med kraft tar mitt liv

Sotstänkta pärlband pryder madonnan
När hon i natt står i brand
Syndsvarta ögon stirrar i tomme
När sista klockan klingat klart

Sent omsider vaknar lusten
I fattighjonens bröst
Aldrig har modet varit större
Än dödens kalla hand