Ballad Om En Gammal Knarkare

In kom en gammal knarkare p Klara polistation
hans skor var vta och hans gon kalla
nr han skulle tala fick han inte fram en ton
s han kunde varken sjunga eller tjalla
vi la honom i en ensam cell hans sng var vt av blod
s smningom gick han in och ut frn badhuset
en vacker dag dk han pltsligt upp med ett brev och p brevet stod
jag offrar mina skor fr det grna ljuset
jag ppnade brevet och jag lste som s
hej brder lyssna nu till min historia
en gng var jag en vacker prins och lycklig som f
min faders stolthet och min moders gloria

En vacker dag i meditid tog jag min frsta sil d
ppnas mina gon och jag skdar
bland alla stackars jvlarna som ker runt i bil
och bor och dr och ter i en lda
s jag gav bort min arvedel till frsta bsta svin
som sprang ivg och kpte sig en fylla
jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
som jag hade i sm kapslar i en hylla

Och min fader dog av vrede och min moder dog av grt
och jag blev hatad utav mina brder
men jag gav vl fan i detta och jag gnolade en lt
dr jag bodde i en svinkvart p Sder
det sista som jag bytte bort det var min vackra rst
mot adamspple och fr fagra Eva
jag lade mig att vila mellan tv kvinnobrst
jag var trtt och jag ville inte mera

Hr slutade brevet och inte ett ga torrt
och kommisarien rt n fr satan
slp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort
s dr lg vr knarkare p gatan
och vi ndras som himmelen s klar och s ren
lt alla era skenknslor fara
ty denna vackra prinsen gav bort allt vackert sken
drfr skall han evinerligen vara
han trodde ju gud fader hr i vr stad
det skulle ju bli till stdes
trodde du ja men femtio gamla kanrkare som han stod i rad
och stampade och skrek halleluja

Och fyr