Strippan

Ett förväntansfullt sorl i publiken
någon tränger sej fram för att se
Till dunket av disco musiken
gör hon högklackad entré
Likt kärlekens löften hon vickar på höften
genom rummet går det ett sus
Luften är rökig ett fyllo blir stökig
när hon långsamt knäpper upp sin blus

Sen tar hon ett par steg över scenen
och sätter sej ned på en stol
Rullar strumporna av benen
och glider ur sin kjol
Blickarna brinner när Bh:n försvinner
och blottar hennes bleka bröst
Till skränen och ropen från den berusade
hopen faller trosorna som lövet en höst

Sen står hon där naken framför dom
i strålkastarens bländande sken
med ett leende lite fräckt som förför dom
bugar hon och försvinner från scen
Hon är klädd på en minut sen skyndar hon ut
och tar sista nattbussen hem
Hon gör en kopp te men hon kan inte le
och i morgon är det måndag igen