Månmarkavisan

När ängderna omfamnar skyarna
En blodfärgad solulv då danas fram
Kastar sin skuggeld uppå byarna
Som sussar inunder alpkedjors kam

Fjällets folk galdrar trolldomar
Som väcker allt oknytt ur dvalors famn
Blot skänks till hedna gudomar
Och bud sänds iväg med magisk ramn

CHORUS:
Gryning randas
Skogen andas
Älvorna leka i töckenlund
Vid ängens gränser
Daggdroppar glänser
Väckes till liv i arlastund
Trolltyg manar
Björk och granar
Rötter sina ur märglet drar
Häxkitteln sjuder
I berget ljuder
Månmarkapipornas fanfar

Djupt uti dunkel bergsänka
Vid grymvulna häxors kalla kök
Där knotor och blod i brygd stänkas
En gåtfull dryck skaps ur sällsam rök

En urkraftens bärande glömskebrygd
Skall färdas med korpar i sol och tö
Tids skall den styra den människobygd
Att glömma de väsen som aldrig dö

CHORUS:
Gryning randas
Skogen andas
Älvorna leka i töckenlund
Vid ängens gränser
Daggdroppar glänser
Väckes till liv i arlastund
Trolltyg manar
Björk och granar
Rötter sina ur märglet drar
Häxkitteln sjuder
I berget ljuder
Månmarkapipornas fanfar